Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Frakturrisk ökad redan innan behandling med antidepressiva inleds

En ny studie kastar ljus över frågan om frakturrisk vid SSRI-behandling är knuten till själva läkemedlet eller till den indikation som föranleder behandlingen.

Det finns en omfattande litteratur som associerar läkemedelsbehandling med fall respektive fraktur. Bland annat har en populationsbaserad studie från Socialstyrelsen beskrivit att användning av antidepressiva respektive opioider var associerat med 60 procent ökad risk för fall/höftfraktur hos individer 65 år och äldre, medan lugnande medel och sömnmedel var förenad med en liten riskökning, 13 procent [1]. Expertgruppen för äldres hälsa har tidigare lyft fram att fallrisk rutinmässigt bör vägas in som en av flera viktiga faktorer när patientens behandling värderas och optimeras [2].

Nu visar en svensk populationsbaserad kohortstudie att frakturrisken är ökad redan innan SSRI-behandlingen påbörjas [3]. I Läkemedelsregistret identifierades drygt 200 000 individer 65 år och äldre som hämtat ut ett recept på SSRI mellan juli 2006 och december 2011. Individer i registret som inte hämtat ut SSRI matchades avseende födelseår och kön 1:1. Antalet höftfrakturer som inträffade under året före till och med året efter uthämtning av SSRI, eller ett motsvarande datum hos kontrollerna, registrerades.

Störst risk före uttag

Medelåldern bland studiedeltagarna var 80 år och 63 procent var kvinnor. Risken för höftfraktur var ökad jämfört med kontrollpopulationen, både före och efter uttag av receptet. Den allra högsta risken sågs 16–30 dagar före uttag (OR 5,76; 95 procent konfidensintervall, 4,73–7,01) och i detta tidsintervall var riskökningen större hos män än hos kvinnor. Den absoluta förekomsten av fraktur var dock större hos kvinnor än hos män, både före och efter behandlingsstart (3,1–3,9 procent respektive 2,2–2,8 procent). Risken samvarierade inte med förskriven dos. Individerna som hämtat ut antidepressiva hade fler kroniska diagnoser än jämförelsegruppen.

Författarna konkluderar att frakturrisken är påtagligt ökad både före och efter uthämtning av antidepressiva läkemedel och att detta helt eller delvis kan förklaras av en tyngre komorbiditet. Även så kallad ”confounding by indication” (sjukhusvistelse på grund av en fraktur skulle kunna leda till uppkomst av depression) kan spela in. Studieförfattarna poängterar också att studien inte utesluter att SSRI-behandlingen skulle kunna ha en farmakologisk effekt som bidrar till att risken för fraktur ökar.

Studien är intressant och välgjord. Den ger stöd för tolkningen att den tidigare kända fall/fraktur-risken i samband med antidepressiv behandling i hög utsträckning kan förklaras av högre sjuklighet och kanske inte av en direkt farmakologisk effekt, även om detta inte kan uteslutas. En klinisk bedömning av fallrisk kan behöva genomföras redan då indikation för behandling med antidepressiva uppstår, eftersom risken för fraktur tycks hög både före och efter behandlingsstart.

Det är viktigt att tänka på att många läkemedel som förknippats med fall och frakturer är välbeprövade och nödvändiga. Fallrisk är inte alltid ett skäl att avstå effektiv läkemedelsbehandling som patienten är i behov av. Snarare bör fallrisk rutinmässigt vägas in som en av flera viktiga faktorer när patientens behandling värderas och optimeras.

Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för äldres hälsa

Källa

  1. Socialstyrelsen. Läkemedel som kan öka risken för fallskada eller mag-tarmblödning hos äldre. Rapport 2016
  2. Brännström J, Lövheim H, Gustafson Y, Nordström P. Association between antidepressant drug use and hip fracture in older people before and after treatment initiation. JAMA Psychiatry. 2019 Feb 1;76(2):172-179
  3. Janusinfo. Fall-risk hos äldre ökar av vanliga läkemedel

Senast ändrad 2019-09-14